Låt oss strunta i att den här måndagen har varit rena skiten. Helgen var supernajs. Fick umgås med både goda kamrater och även swinga lite på benen igen. Det var sjukt kul att träffa både H och M, käka middag, prata gamla minnen och sedan klämma oss in i en trång, mörk och svettig lokal och dansa. Då är man verkligen i sitt rätta element. Kunna glömma alla problem i världen för en stund. Ja förutom ett då… Min mobiltelefon som jag hade glömt hemma. Tänk att man ska bli så förbannat patetiskt handikappad av att inte ha den i sin ficka. Tänk vad folk ska undra varför jag inte svarar på samtal och meddelanden. Typ säga upp bekantskapen med mig. Typiskt att det var just samma kväll jag skulle vidare på en fest till.

Men det löste sig ju förstås. Vår värld har ju uppenbarligen både snurrat och fungerat innan mobiltelefonen blev var mans pryl. Sjukt morbid tillställning var fest nummer 2 jag kom till. Funderar fortfarande om det var unge herr T jag pratade med eller hans okända onda döda syster. Efter diverse underliga men underhållande samtal, klapp av fågelunge och annat som hör fester till, kom man nästan hem i någorlunda tid…Trodde man iaf tills man insåg att det vart byte till sommartid och helt plötsligt kom man hem tidig morgon istället för sen natt…

Och när man väl hittar sin bortglömda telefonsamtal upptäcker man att de senaste 12 timmarna har man endast fått 1 sms…. Ett ynka sms. Långt bort från den fulla inkorg och hög av missade samtal man hade inbillat sig. Ja ibland är det lätt att överskatta sig själv…

Plötsligt händer det, som reklamen antyder, poliser löper plötsligt amok på en fånge, en operasångerska går till final i Melodifestivalen, en blogg uppdateras äntligen….eller att tre (!) personer befinner sig gående på Tybblebron…samtidigt…

Livet är fullt av mysterier