Nu när man omedvetet har dragits in och numera lever omsvept av den mediala värld och blivit en medieknarakare som alla andra börjar man fundera på de mest triviala sakerna. Ständigt inloggad på allehanda medier, alltid med en ursäkt…
- Jobbmailen…ja det hör ju faktiskt till mitt arbete
- Privatmailen…ja men jag väntar ju på ett viktigt mail…
- Den andra privatmailen…jo alltså, det kanske var så att jag angav fel mail…
- MSN…jag ser det som ett kommunikationsverktyg i mitt arbete… Nähe, inte tillåtet? (Då tar jag webbmessenger istället…)
- Skype…men det ääär ju så billigt…(det är ju bara en telefon…typ)
- Facebook…det finns ju både chatfunktion och messagefunktion…och förresten, jag använder den i marknadsföringssyfte….eh…
- Bloggar….hur ska jag annars veta vad mina vänner gör?

Ja det är ju så dagens medieknarkande generation håller på. Man kollar av den ytliga statusen på facebook för att uppdatera sig om andras nuläge, samt att visa sin egen existens. Man loggar in på MSN för kunna hålla liv i sitt närmaste kontaktnät genom redundanta meddelanden som egenligen inte tillför något mer än liten skjuts för ens ego. Vill man ta tag i ens sociala nätverk lite djupare loggar man in på skype och slår en signal…ja, det är ju gratis menar ja. Mailen kollar vi mest för att se vad tågbiljetten hade för bokningsnummer eller om nätorderbeställningen gått fram….ja och så finns det ju dem som enbart använder sin mail för att kunna skicka nåt som börjar med ”FW:”….

Men vill man veta vad personen egentligen gör och känner…(inbillar vi oss iaf…)…ja då läser vi dennes blogg.
Man märker ju dock att folks liv ser väldigt annorlunda ut, iaf om man väljer att utgå från deras bloggar. Jag spanar genom min blogglista och hittar alltifrån dem som mest skriver hur jävligt allt är (jo jag kan va sån ibland med), dem som skriver i korta korta meningar att jag gick på toa, jag tvättade ansiktet, det kändes bra…etc till dem som gladeligen idiotförklarar sig själva, vilket iofs är till nöje för oss andra. Sedan finns det dem som försöker leka Fredrick Federley med en politiker-wannabee-blogg (alltså inte att federley är wannabee). Vissa på min lista verkar mest blogga på jobbet med en önskan att få gå hem, och vissa bloggar inte alls längre märker jag…

Vilket är egentligen min fråga…Hur länge får man ”inte” blogga? Om en människa slutar blogga utan att skriva att denne tänker sluta eller meddelar på annat sätt, hur vet man då om allt är ok? Som medieknarkande medlem av dagens samhälle så ingår det ju inte längre att faktsikt ”tala” med med männsikor. Mår de dåligt så skriver de det ju de på sin blogg för böveln… Så när vågar jag ta bort en blogg från min lista? Tänk om denne börjar blogga igen när jag raderat bloggen… Har jag då raderat denne person ur mitt liv? Hur vet ja…?

Sååå många frågor….sååå meningslösa…såå….
Tja, jag kanske rent av borde börja blogga mera…