Japp det är banne mig nåt med den här, i min enfaldhet, så kallade terapin som inte riktigt är helt ok. Nämligen efterdyningarna. Irriterande, kittlande känsla…en svag smak av något unket växer inombords. En ofräsch känsla som kulminerar i en näs-snytning. det är fan i mig dammigt och skitigt i vår trappuppgång. Har hittils häävdat att denna lilla tid för mig själv skulle vara någon fomr av värdefull tid för livsåskådning… Jag börjar starkt tvivla, men ger det väl ett tag till. Vad gör man liksom inte för en subventionerad hyra…?

Nä, det blev inga existentiella frågor i trappen med andra ord. Hjärnan hade fullt upp med att gå igenom veckans jobb och planer. Min helomvändning i att helt enkelt ta semester en vecka tidigare än planerat har medfört en del stressmoment i min arbetsvardag och planering. Helt plötsligt har veckan blivit än mer späckad och stressande. Har suttit hela veckan och försökt planera det kommande årets profilproduktssortiment. Försöka bena ut en plan för hur vår organisation ska synas utåt. Ett jobb som är jäkligt spännande om än ganska omständigt. Ett jobb som hade varit ännu roligare om man inte hade haft en budget som är mindre än vad universitetets rektor drar in på två månader…
Utmaning är ordet.
Efter att ha finkammat halva internet och ett gäng kataloger börjar det iaf utkristallisera sig något av en plan för beställning. Några sista offerter på ingång som jag hoppas kommer imorn, så jag innner få in beställningarna innan semstern…

Japp, semestern är inom räckhåll. Håll i er, fattig man ger sig in i semesterkaoset.
Vi syns där ute nånstans…lite vid sidan om rikemansbarnen