Alltså egentligen är det knappt värt att kommentera, men efter söndagens alla nattsvarta rubriker av krigsmagnitud så är det kanske på sin plats. ”Det svenska fiaskot i Belgrad” – ja ni kanske har hört om den där lilla obetydliga tävlingen i sång och dans, eller ska jag säga falsksång, tafatt dans och…ja EM i smaklöshet helt enkelt. Och Nej, Sverige med fru Pirrelli i spetsen vann inte i år heller.

Överraskad? Nej
Fiasko? Nej

I sin genre var hon klart bäst och hade det det bästa framträdandet, men det är även just där problemet ligger, ”I sin genre”… Det är väl fan dags att vi svenskar börjar acceptera det faktum att denna musiktävling inte längre är en tävling i genren ”schlager”. Schlager är hett, kul och party i Sverige, men utomlands är den död. Den har varit död sedan början av 2000-talet, bara att kolla i resultatlilstorna. Så det är banne mig på tiden att vi svenskar söker hjälp för vårt ”guldfiskminne”, eftersom vi alltid glömmer bort detta i början av varje år… År ut och år in uppfinner vi hjulet på nytt och alltid med samma barnsjukdomar.

Det är kanske dags att lyssna på den där skäggtomten Bard. Han må se lustig ut och ibland bete sig underligt, men när det kommer till musik är han ett underskattat geni (han vet iaf vad som säljer…).

”Vi måste få bort den förbannade schlagernostalgin. Tiderna förändras, den typen av låtar vi blev stora med på 90-talet går inte hem längre.”

Se och lär till nästa gång. Om vi nu ska bry oss? För det ska vi väl inte…eller?