Så låg den bara där framför ögonen på mig. Alldeles under högen av gamla busskort och tävlingslicenser i den hopknöcklade icakassen. En liten avlång metallbit med skruvar i båda ändarna. Lustigt nog kände jag igen den, visste precis vad det var en liten krabat. Som jag hade letat efter den. I två år har den varit borta och jag har letat igenom lägenheten och förrådet både framlänges och baklänges, varje gång utan någon större lycka. Men så just idag, när jag passade på att städa bort några år av mitt liv i form av papper och anteckningar från ändlösa föreläsningar och seminarier, då dök den bara upp…
…den enda del som saknades för att jag skulle kunna sätta upp min kökslampa för två år sedan. Lite trist att den inte kom till rätta förrän just nu. Nu när jag ändå ska flytta. Fast o andra sidan kommer mitt nya kök prydas med en superfin lampa… Så vid sidan om att den varit borta så länge så kanske det inte gör så mycket trots allt…
Alltså egentligen är det knappt värt att kommentera, men efter söndagens alla nattsvarta rubriker av krigsmagnitud så är det kanske på sin plats. ”Det svenska fiaskot i Belgrad” – ja ni kanske har hört om den där lilla obetydliga tävlingen i sång och dans, eller ska jag säga falsksång, tafatt dans och…ja EM i smaklöshet helt enkelt. Och Nej, Sverige med fru Pirrelli i spetsen vann inte i år heller.
Överraskad? Nej
Fiasko? Nej
I sin genre var hon klart bäst och hade det det bästa framträdandet, men det är även just där problemet ligger, ”I sin genre”… Det är väl fan dags att vi svenskar börjar acceptera det faktum att denna musiktävling inte längre är en tävling i genren ”schlager”. Schlager är hett, kul och party i Sverige, men utomlands är den död. Den har varit död sedan början av 2000-talet, bara att kolla i resultatlilstorna. Så det är banne mig på tiden att vi svenskar söker hjälp för vårt ”guldfiskminne”, eftersom vi alltid glömmer bort detta i början av varje år… År ut och år in uppfinner vi hjulet på nytt och alltid med samma barnsjukdomar.
Det är kanske dags att lyssna på den där skäggtomten Bard. Han må se lustig ut och ibland bete sig underligt, men när det kommer till musik är han ett underskattat geni (han vet iaf vad som säljer…).
”Vi måste få bort den förbannade schlagernostalgin. Tiderna förändras, den typen av låtar vi blev stora med på 90-talet går inte hem längre.”
Se och lär till nästa gång. Om vi nu ska bry oss? För det ska vi väl inte…eller?
