Only in america
maj 20, 2008, 9:53 f m
Sparat under: Hur tänkte de nu? | Etiketter: ,

Sitter och går igenom morgonens medier för den dagliga omvärldsbevakningen. Kan inte låta bli att snegla på en notis i svenska dagbladet om hur amerikanarna förfäras över den utmanande (?) barnboken ”And tango makes three”. En barnbok om två manliga pingviner bildar familj och tar sig an en föräldralös pingvinunge. Givietvis har boken fått en rad anmälningar, och anmälarna vill ha bort boken från hyllorna för att ”den får läsaren att tro att homosexualitet är en accepterad livsstil”.

Jojo, för det är ju inte alls just den här inställningen som skapar ett homofoba människor. Är det kanske inte dags detta stora fria (?) land växer upp och tar i tu med sina föråldrade fördomsfulla livsåskådningar…?

Men det är så sant som det är sagt; Only in america



Tröttsam mötesretorik
maj 20, 2008, 9:26 f m
Sparat under: Arbetsrelaterat | Etiketter: , , ,

Retorik i all ära, den är som oftast ett nyttosamt redskap, men ibland blir den en olidlig plåga i fel händer.

”Retorik är läran om konsten att övertyga.”

Att vara en god retoriker innebär bland annat att man genom sakliga och trovärdiga argument kan stärka sin ståndpunkt och på så vis övervinna förtroendet hos sina åhörare till sin egen fördel. Men det handlar även om att kunna ge sina argument på rätt sätt vid rätt tillfälle. På ren svenska; rätt tajming.

Därför undrar man lite varför en del verkar tro att ”om jag säger samma sak inte bara en extra gång utan rent av tre-fyra gånger, ja då måste ju folk va övertygade om att jag har rätt
Förvisso, skulle många säga, att repetition är en av retorikens byggstenar. Och visst, i en del fall är detta ett ypperligt verktyg (tänk enerverande tvreklam om Swivel Sweeper). Men på ett möte är repetering utan parafrasering inte direkt till talarens fördel. Snarare gör det åhörarna än mindre uppmärksamma och mer trötta och lättirriterade.

Jag antar att det beror på att det tysta krig mellan människor som ibland råder mellan människor i det slutna rummet. Ett krig om att man själv alltid måste ha sista ordet. Jag säger; Snälla tänk lite längre än näsan räcker.

Tänk igenom det du ska säga,
formulera det kort i huvudet,
säg det högt.
Sätt punkt och håll tyst.

Ibland är ändå det bästa verktyget och argumentet att faktiskt inte säga något mer än det nödvändiga. Annars fastnar vi återigen i denna tröttsamma mötesretorik.